Shoot me, I'm the messenger
I övermorgon ska vi ta ett nytt datasystem i bruk på jobbet. Det kommer att förändra vårt arbete ganska mycket, och i förlängningen är väl tanken att det ska bli ett hjälpmedel. Vi har fortfarande inte fått någon inloggning, men utbildningen är klar - för de flesta... Vet inte hur fan det här ska gå.
Hade varit kul att öppna upp programmet och köra det lite i bakgrunden som skugga till de system vi använder idag för att få upp farten och rutinen lite i det nya systemet. Men icke sa Nicke. Jag kan inte fatta hur ledningen tänker. Men det är väl likadant på alla arbetsplatser. Jag har ännu inte varit på en arbetsplats där framförhållningen varit tillfredsställande.
En av brudarna som började samtidigt som mig är sjuk idag. Inte så överraskande. De är så jävla klena och så har de personliga problem upp över öronen. Inte nog med att de båda har grava attitydsproblem, utan deras privatliv är total misär också.
Det värsta är att de är fan så mycket sämre än mig på jobbet, men ändå har vi samma lön. Jag kan inte förstå hur arbetsgivaren tänker. De brukar båda komma och gå lite som de vill också, men den ena är värre. De första två veckorna kom hon nog för sent till 7 av 10 arbetspass. Rekordet är 3,5 timme. Inget avdrag på lönen får hon för det heller. Inför nästa år ska jag ta upp det med min chef. Om det är ok att hon gör på det viset tänker jag också sätta det i system. Att jobba 4,5 timme nån dag i veckan med full betalning känns rätt ok.
