i shit you not

Nu har jag sovit mina fem timmar. Tänkte tvätta för det är det enda hushållsbestyret jag orkar med just nu, men det var som vanligt fullbokat. Får väl baka eller nåt istället. Inte heller så ansträngande, och det kommer att lugna ner min sambo något när hon kommer hem och ser att jag gör något i hemmet istället för att bara sitta framför datorn eller spela dataspel.

På jobbet inatt pratade vi lite om att säga vad man tycker. Vi kom fram till att det är bra att säga det man tycker om andra och deras beteende, men så finns det vissa personer som drar det hela för långt. De använder möjligheten att säga vad de tycker om andra som täckmantel för att vara elaka. Om någon annan tycker att jag har fula byxor på mig är det väl helt ok, men måste man uttrycka det då? Jag skulle inte gå fram till någon annan och säga "Fy fan vad ful du är i håret!", bara för att därefter ursäkta mig med "Jag säger alltid vad jag tycker". Men det finns vissa på min arbetsplats som beter sig på det viset. Min mamma är också sån...

Klart som fan att det var jobbigt när jag som osäker tonåring försökte hitta min egen stil. Det testades gränser friskt åt alla håll och utseendet byttes nästan lika ofta som jag bytte kalsonger. Och där sitter min mamma som min största kritiker vid köksbordet och berättar för mig hur jävlig jag ser ut idag.

Vad finns det för anledning att trycka ner nån så? En stor osäkerhet i sig själv, tror jag. Och en önskan att den andra individen inte växer om mig själv i rangordningen och i självsäkerhet.

Thanks a million, mum!