Första natten
Har precis vaknat efter min första natt i nya lägenheten. Det kommer nog bli bra det här. Men jag måste säga att det kommer att bli jobbigt med hunden. Det här med delad vårdnad kommer inte att funka.
Allt började egentligen i förrgår. J lovade att hon skulle komma och ta hand om hunden hela dagen så att jag kunde packa. J kom mycket riktigt, men inte fan tog hon hunden. Hon gick inte ens ut med henne en enda gång trots att hon var hemma i 4-5 timmar. Istället lade hon all tid på att tvätta. Blev inte riktigt klok på vad hon gjorde mellan maskinerna, men några promenader tog hon inte. Så jag fick packa och promenera i omgångar.
Igår hade hon frågat sin mamma om hon kunde passa hunden och det kunde hon göra. De ville gärna ta henne och åka på utflykt, och det passade ju mig bra som inte riktigt kommit så långt som jag ville. J lovade återigen att ta hand om hunden igår eftermiddag. Men det blev ju såklart inte så. Hon hade nåt att göra tillsammans med sin kille som tog större delen av dagen så hunden fick vara hos hennes mamma ända fram till kl 2000. Visserligen fick J och J hjälpa mig att flytta eftersom alla mina kompisar bangade. Kändes rätt sjukt att få flytthjälp ut ur vår gemensamma lägenhet av henne och hennes nya kille. Skit samma nu är jag därifrån och det var precis vad jag (och de) ville. Men vi flyttade ju inte förrän runt 1830 så innan dess borde de kunnat ta hunden...
Efter flytten bad jag J ta hand om hunden eftersom jag bor i en flyttkartong och inte har någonting i ordning här. Jag har inte ens en skål till vatten. Men det gick hon inte med på trots att jag bad henne. Det skulle bli så hattigt och besvärligt. Det känns som om det blir hattigare och besvärligare för vovven att bo här hos mig i totalt kaos. Men när vi satt där i bilen kände jag inte för att ta en diskussion med henne och hennes nya kille. Hon verkade inte så sugen på att ta hunden och han verkade ännu mindre sugen.
Du borde vara glad för att hon inte har barn din tönt.
Men så blev det, jag fick åka och hämta hunden hos min före detta svärmor och vi tog T-banan tillsammans med 25 kilo packning och 3000 fulla människor. Och hem kom vi ju....
Allt började egentligen i förrgår. J lovade att hon skulle komma och ta hand om hunden hela dagen så att jag kunde packa. J kom mycket riktigt, men inte fan tog hon hunden. Hon gick inte ens ut med henne en enda gång trots att hon var hemma i 4-5 timmar. Istället lade hon all tid på att tvätta. Blev inte riktigt klok på vad hon gjorde mellan maskinerna, men några promenader tog hon inte. Så jag fick packa och promenera i omgångar.
Igår hade hon frågat sin mamma om hon kunde passa hunden och det kunde hon göra. De ville gärna ta henne och åka på utflykt, och det passade ju mig bra som inte riktigt kommit så långt som jag ville. J lovade återigen att ta hand om hunden igår eftermiddag. Men det blev ju såklart inte så. Hon hade nåt att göra tillsammans med sin kille som tog större delen av dagen så hunden fick vara hos hennes mamma ända fram till kl 2000. Visserligen fick J och J hjälpa mig att flytta eftersom alla mina kompisar bangade. Kändes rätt sjukt att få flytthjälp ut ur vår gemensamma lägenhet av henne och hennes nya kille. Skit samma nu är jag därifrån och det var precis vad jag (och de) ville. Men vi flyttade ju inte förrän runt 1830 så innan dess borde de kunnat ta hunden...
Efter flytten bad jag J ta hand om hunden eftersom jag bor i en flyttkartong och inte har någonting i ordning här. Jag har inte ens en skål till vatten. Men det gick hon inte med på trots att jag bad henne. Det skulle bli så hattigt och besvärligt. Det känns som om det blir hattigare och besvärligare för vovven att bo här hos mig i totalt kaos. Men när vi satt där i bilen kände jag inte för att ta en diskussion med henne och hennes nya kille. Hon verkade inte så sugen på att ta hunden och han verkade ännu mindre sugen.
Du borde vara glad för att hon inte har barn din tönt.
Men så blev det, jag fick åka och hämta hunden hos min före detta svärmor och vi tog T-banan tillsammans med 25 kilo packning och 3000 fulla människor. Och hem kom vi ju....
Kommentarer
Trackback
