Håll i hatten

Än så länge ser det lovande ut. Jag sitter på den historiskt sett stökigaste arbetsplatsen idag. Men å andra sidan slutar jag en timme tidigare än vanligt eftersom arbestbelastningen är högre. Så med lite tur behöver jag inte göra så mycket, och dessutom sluta tidigare.

Imorgon är vi nere på 60% av arbetsstyrkan plus att det inte finns någon i Linköping. Ska bli spännande eftersom vi dessutom ska dra igång det nya datasystemet. Är det som idag kommer det nog att funka rätt ok, men om inte....

Min hat-kollega jobbade natten till idag. Igår när hon kom gjorde hon sitt bästa för att skapa dålig stämning så fort som möjligt. Jag fattar inte vad grejen är. Men igår ansträngde jag mig verkligen för att ignorera hennes totalt idiotiska inlägg och uttryck och överöste henne med vänlighet istället. Verkade gå vägen. Hon blev ganska trevlig när det närmade sig hemgång för min del.

Det blir inte lättare att var snäll mot henne när hon är så jävla korkad heller. Hon fattar verkligen inte vad man snackar med henne om när man ska lämna av dagens problem. En överlämning till vem som helst annars tar fem minuter, men med henne får man räkna med det tredubbla - minst. Känns inte som om hon är speciellt förtroendeingivande i andras ögon heller när den operativa chefen för natten sätter sig på arbetsplatsen bredvid henne för att avlasta, trots att det inte var speciellt mycket att göra. Men avlastningen behövdes verkligen... Suck

Vi har tagit upp det med chefen eftersom vi är några stycken som verkligen vill bli av med henne. Men ledningen anser att företaget har investerat för mycket pengar i hennes utbildning för att bara låta henne gå. Så nu ska hon nog börja öva igen. Hon behöver visserligen öva mer, men det hon behöver allra mest är gruppterapi, en personlighetsutvecklande kurs, lite övning i samarbete och ett annat jobb som inte är så psykiskt utmanande.

Svält

Sweet!! Sambons trosor från Victoria's Secret kom idag. Ska bli najs med en liten visning i kväll. Hade ganska trevligt när jag beställde dem och tittade på alla välformade rumpor på hemsidan.

Annars är väl det mesta sig likt. Jobbet är segt, och det enda man gör är äter, surfar, snusar och dricker kaffe. Var tvungen att ta en sväng ut på Wayne's coffee och köpa en macka och en jättemuffin för att stilla den värsta hungern. Jag har matlåda med mig, men det hade inte räckt hela dagen med tanke på hur jäkla hungrig jag blev där vid 15-tiden.

Har äntligen fått inloggning till vårt nya system. Mitt första intryck gjorde att jag stängde ner hela skiten i vredesmod. Ska bli spännande på torsdag. Typiskt att man jobbar förmiddag när allt kommer att vara som värst.

Luftade alla elementen där hemma idag. Förhoppningsvis ska temperaturen gå upp något nu. Det är kallt som fan i badrummet, mest beroende på att fönstret är grymt otätt. Jag fattar bara inte varför de inte kunde byta ut det jävla fönstret när de ändå renoverade hela badrummet. Det går knappt att duscha där under vintern utan att frysa picken av sig. Och det är ju lite dumt. Måste dessutom fixa till nån typ av film till fönstret så att grannarna inte ser hela paketet när jag tar min morgondusch... So little time and so much to do.

Shoot me, I'm the messenger

I övermorgon ska vi ta ett nytt datasystem i bruk på jobbet. Det kommer att förändra vårt arbete ganska mycket, och i förlängningen är väl tanken att det ska bli ett hjälpmedel. Vi har fortfarande inte fått någon inloggning, men utbildningen är klar - för de flesta... Vet inte hur fan det här ska gå.

Hade varit kul att öppna upp programmet och köra det lite i bakgrunden som skugga till de system vi använder idag för att få upp farten och rutinen lite i det nya systemet. Men icke sa Nicke. Jag kan inte fatta hur ledningen tänker. Men det är väl likadant på alla arbetsplatser. Jag har ännu inte varit på en arbetsplats där framförhållningen varit tillfredsställande.

En av brudarna som började samtidigt som mig är sjuk idag. Inte så överraskande. De är så jävla klena och så har de personliga problem upp över öronen. Inte nog med att de båda har grava attitydsproblem, utan deras privatliv är total misär också.

Det värsta är att de är fan så mycket sämre än mig på jobbet, men ändå har vi samma lön. Jag kan inte förstå hur arbetsgivaren tänker. De brukar båda komma och gå lite som de vill också, men den ena är värre. De första två veckorna kom hon nog för sent till 7 av 10 arbetspass. Rekordet är 3,5 timme. Inget avdrag på lönen får hon för det heller. Inför nästa år ska jag ta upp det med min chef. Om det är ok att hon gör på det viset tänker jag också sätta det i system. Att jobba 4,5 timme nån dag i veckan med full betalning känns rätt ok.


Total mayhem

Totalt kaos på jobbet. Ingen gör vad de ska, utan alla gör allt som är utanför deras område. Det blir ap-rörigt när det är så här. Jag lutar mig lugnt tillbaka och låter dem hålla på med allt, så sköter jag mitt. Blir lugnast så.

Jag hade lätt kunnat var med och ha koll på allt om jag hade velat, men i mitt nuvarande tillstånd hade det slitit ganska hårt på mig. Så jag är ganska nöjd med att jag lyckats hålla mig utanför stöket.

Jag skriver mina flesta inlägg på jobbet

Idag sitter jag på en arbetsplats där jag har ganska lite att göra. Skönt, eftersom det är kaos runt omkring mig. Det blir lite väl stressigt ibland för en ömtålig själ som jag.

Sitter och kollar lite på bilar. Vill så jävla gärna köpa en gammal Subaru 1800 pick-up till lantstället i Dalarna. Hittade en 1,8 Turbo i Gävle som verkade jäkligt najs för 6000 spänn. Men det smärtar lite i en LIF-supporter att köpa en bil från Brynäs. Hinner inte åka upp förrän till helgen heller, så vid det laget är väl skiten såld ändå. Blocket är ett jävla härke när man vill köpa eftertraktade saker. Hittade en bra pick-up i Ystad också, men det känns lite väl långt att köra upp den. Billig var den och den hade bara gått 9500 mil trots att den är 20 år gammal. Hmmm... Kanske är värt det ändå. Får ta en funderare...

Var ju på fest i helgen. En av mina chefer sa att jag alltid var så glad på jobbet. Min tjej blev lite sur över det eftersom jag alltid är på så dåligt humör när jag är hemma. Får väl ta och anstränga mig lite där hemma också. Men ofta när jag kommer hem är jag ju så jävla trött att jag inte orkar vara käck och glad. Det är bara att bita ihop.

Skulle gått på hockey den 12/11. Men det visade sig att Leksand hade hemmamatch mot AIK och inte tvärtom som vi trodde. Ska upp till Leksand nu till helgen, men då har ju såklart LIF bortamatch mot Nybro. Så det lär inte bli nån hockey på ett bra tag framöver. Tråkigt, men ibland kan man ju kolla på TV4 Sporten som sänder från hockeyallsvenskan. Tanken är ju att LIF ska leka sin väg upp till Elitserien igen.

Varför är jag så seg?

Antagligen beror det på att höstdepressionen börjar sätta in igen. Det är så jävla tråkigt att bara gå runt i dvala och sova 10-12 timmar per dygn. Ont i huvudet och håglös mest hela tiden. Dessutom börjar jag spela mer TV-spel, äta otroligt mycket mer godis och spela mer om pengar när jag mår så här. Tur att jag helt slutat dricka, annars hade jag inte varit nykter många timmar om dygnet.

Igår var vi på fest hos min favvo-kollega. Trevligt som fan faktiskt. Alla mina roliga kollegor var där, och det var kul att min sambo fick träffa dem. Vi stack väl vid midnatt nån gång, eftersom alla började bli fulla och dryga vid det laget. Men det kändes ganska lagom ändå. Jag måste ju ha mina 10 timmar skönhetssömn. Suck...

Idag har jag försökt att städa och tvätta lite mellan spelandet. Blev bara två maskiner körda, men jag har städat lite i köket så det borde väga upp lite. Försöker lägga undan all vikt tvätt också, men det står fortfarande en blå IKEA-kasse med kläder kvar på sovrumsgolvet. Jag förstår inte varför jag aldrig kan göra något helt klart. Det känns som ett helt oöverstigligt hinder att plocka undan den där sista kassen trots att jag redan lagt undan två säckar fulla med ren tvätt. Jag måste lära mig att slutföra saker!

Ringde till beroendemottagningen jag går till, men min hjärnskrynklare hade slutat där. Såklart. Och hon hade inte lämnat så mycket matnyttigt i min journal heller som det verkade. De visste inte ens att jag blivit remitterad nånstans. Och jag vet inte heller riktigt var det var jag blev remitterad till, så nu börjar vi väl om från början igen antar jag. Blah... Naturligtvis har den läkaren som har tagit över efter min gamla semester i några veckor nu också, så jag får inte komma dit på ett tag heller.

Min tjej är försvunnen också. Slutade jobbet kl 18 och skulle bara svänga förbi en kompis på vägen hem. Det är tre timmar sen. Så mycket för en trevlig söndagkväll och en långpromenad tillsammans med hunden som jag hade planerat för oss. Får väl äta lite choklad och spela lite spel istället...

Men först: Gör färdigt i köket och plocka undan den sista tvätten.

Jag är bra!!

Fredag igen, och ännu en ledig helg

Äntligen slut på den här veckan också. Ska bli skönt att vara ledig ett par dagar även om jag inte jobbat så mycket. Satt på en seg men stressig utbildning idag. Kändes mer som korvstoppning.

Jag förstår inte varför man måste vara så sent ute med att utbilda personalen på företaget i program som ska användas från och med nästa vecka. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det är tänkt att fungera. Jag klarar mig väl hyfsat, men det går inte tillnärmelsevis lika fort som i de gamla systemen. Men det är värre för de äldre gubbarna. De är ju inte så datorvana så att de kan luta sig mot t ex kännedom om universella windowsgenvägar och kortkommandon. Ska bli spännande att se hur mycket åt helvete det kommer att gå i nästa vecka. Tur att supporten är på plats i två veckor så att vi har någon att skälla på.

Nu måste jag lägga mig i hängmattan och glo på film eller nåt. Fick stanna kvar och jobba över igår för att det var så stökigt på jobbet, så jag har bara sovit fyra timmar i natt. Inte helt optimalt eftersom jag ska gå på fest ikväll. Jag vill inte ens gå, men jag måste nog för sambons skull. Det bästa hade varit om jag hade sluppit ikväll och hon hade skippat att hänga med imorgon när jag ska hem till kollegan för lite lördagsmys...

Vaken

Nu har jag sovit mina fem timmar. Tänkte tvätta för det är det enda hushållsbestyret jag orkar med just nu, men det var som vanligt fullbokat. Får väl baka eller nåt istället. Inte heller så ansträngande, och det kommer att lugna ner min sambo något när hon kommer hem och ser att jag gör något i hemmet istället för att bara sitta framför datorn eller spela dataspel.

På jobbet inatt pratade vi lite om att säga vad man tycker. Vi kom fram till att det är bra att säga det man tycker om andra och deras beteende, men så finns det vissa personer som drar det hela för långt. De använder möjligheten att säga vad de tycker om andra som täckmantel för att vara elaka. Om någon annan tycker att jag har fula byxor på mig är det väl helt ok, men måste man uttrycka det då? Jag skulle inte gå fram till någon annan och säga "Fy fan vad ful du är i håret!", bara för att därefter ursäkta mig med "Jag säger alltid vad jag tycker". Men det finns vissa på min arbetsplats som beter sig på det viset. Min mamma är också sån...

Klart som fan att det var jobbigt när jag som osäker tonåring försökte hitta min egen stil. Det testades gränser friskt åt alla håll och utseendet byttes nästan lika ofta som jag bytte kalsonger. Och där sitter min mamma som min största kritiker vid köksbordet och berättar för mig hur jävlig jag ser ut idag.

Vad finns det för anledning att trycka ner nån så? En stor osäkerhet i sig själv, tror jag. Och en önskan att den andra individen inte växer om mig själv i rangordningen och i självsäkerhet.

Thanks a million, mum!

Äntligen är natten över

Klockan är 05.40 och mina älskade kollegor bör trilla in om 20 minuter eller så. Jag ska cykla raka vägen hem och slänga mig i sängen. Får säkert sova i två-tre timmar innan det kommer en snubbe som ska installera nån ny elmätare i lägenheten. Fun times. Men jag ska väl inte klaga. Har inte gjort ett skit i natt. Lättförjänta penagar.

Kollade på både 28 days later och 28 weeks later. 28 days later var ok, men uppföljaren var inget vidare. Fick mig att tänka på en film jag såg nån gång på 80-talet med han den store snubben som spelade Roseanne Barr's man i TV-serien Roseanne för en evighet sen. I den filmen bodde nån typ av smittade människor i avloppssystemet som kom upp och smittade mindre vaksamma människor i nån amerikansk stad. Jag kommer egentligen bara ihåg sista scenen där John Goodman, som spelar polis, sitter på ett kafé (och käkar munkar antagligen) och utanför ser man att det fortfarande finns smittade människor kvar på gatorna trots att alla i stan tror att faran är över. Jag kommer ihåg att det tog ganska lång tid efter att jag såg den filmen innan jag vågade gå över ett brunnslock igen.

Ok, jag var ju bara tvungen att surfa in på imdb och kolla upp vad filmen hette. C.H.U.D (Cannibalistic Humanoid Underground Dwellers).... Har fått en fantastisk rating av 4,6 av 10 på imdb. Inte speciellt imponerande, men jag tror att filmen gjort sig förtjänt av det. Tycker bara att det är konstigt att 28 weeks later lyckats nå upp till 7,4... Så mycket bättre var inte den filmen.

Nåväl, nu ska jag hem och sova ett tag och hoppas jag slipper bli förkyld igen. Känner att den här natten inte riktigt var vad jag behövde i mitt försök att bli frisk från den här segdragna förkylningen som jag asat på i ett par veckor nu...

I'm pulling an all-nighter

Då har man nattskiftet igen. Det är ganska skönt, speciellt när det är så lugnt som inatt. Trevliga kollegor här också, vilket inte gör det hela sämre. Planerar att se 28 days later och 28 weeks later inatt. Som det ser ut nu kommer jag hinna se båda rullarna. Perfekt att få 300 spänn i timmen för att kolla på film. Börjar gilla det här jobbet mer och mer...

Var och hälsade på min sambos plastmamma idag. Hon har det jävligt tufft just nu. Hennes man (min sambos pappa) har lämnat henne för en yngre tjej, hennes bror har max sex månader kvara att leva pga lung- och levercancer, hennes mamma ligger i koma pga hjärninfarkt, hennes pappa har dubbelsidig lungcancer och är alkis, hennes barn vill inte bo kvar hemma hos henne för att hon är så ledsen och hennes 20 år yngre lillasyster med ett hormonsvängigt gravidititetshumör och bor hemma hos henne då och då. Avundas henne inte ett dugg. Tråkigt att hon blir så hårt drabbad, även om jag är ganska säker på att hon kommer ut ur detta ännu starkare än hon var innan. Hon är inte den som flyr sina problem, utan hon kommer att ta tag i dem och reda ut dem ett efter ett när röken väl har lagt sig. Hon är inte som jag.

När röken har skingrat sig och problemen inte längre känns så överhängande förskjuter jag dem bara. Varför rota i något som man kan gömma långt bak i sitt medvetande. Ingen bra taktik alls eftersom allt bara läggs på hög och kommer tillbaka ännu starkare när saker och ting går åt helvete. Önskar jag var lite mer som henne.


Sleepy

Äntligen måndag! Trodde inte att jag skulle säga det utan att vara ironisk. Men så är det i alla fall, mest beroende på att jag äntligen är ledig. Så jäkla skönt efter att ha haft två jobbhelger i rad. Jag börjar inte förrän kl 21 imorgon så det blir bara bättre och bättre. Tre arbetspass denna vecka blir en hel arbetsvecka i min arbetsgivares ögon, och det finns det nog ingen vettig anställd som tackar nej till. En natt som förhoppningsvis blir soft, ett vanligt pass och en dag med utbildning. Skönt!

Är det något särskilt med söndagar?

Jag jobbar söndag eftermiddag igen. Förra veckan gjorde jag också det och då sjukskrev jag mig halvvägs genom turen. Just nu känns det som om jag ska göra detsamma idag. Fryser och är trött, men jag tror inte att det är så mycket pga förkylning som på utmattning.

Ska bli skönt att inte jobba mer övertid i år. De där lediga dagarna är faktiskt värda fan så mycket mer än pengarna när allt kommer till kritan. Om nu bara min sambo kunde få ett nytt jobb så hon tjänar lite mer än hon gör nu så hade allt kännts mycket bättre. I sanningens namn skulle hon tjäna på att sluta jobba och gå på a-kassa. Mystiskt system vi har i Sverige ibland.

Hoppas att min medicin kickar in lite bättre snart. Har glömt bort att ta den regelbundet under lång tid, men har varit mycket duktigare de senaste veckorna. I värsta fall har den redan nått full effekt, och då är jag bekymrad över hur jag hade mått om jag inte hade fått medicinen.

Måste ringa upp min psykoterapeut igen. Det är flera månader sedan jag var där eftersom jag hoppades på att bli remitterad till psykoterapicentrum. Men de hade ingen plats för mig. Tror jag ska beställa en salut från slottet för den svenska psykvården. Det borde den vara värd.

Undrar vad det beror på att så många mår dåligt psykiskt nu för tiden. Det var någon som hade en teori om att det har med att göra att vi ställs inför så många val hela tiden. Kan ligga nåt i det. Både stora och små val måste göras hela tiden. Ska jag jobba kvar eller utbilda mig till nåt annat? Ska jag stanna för att tjäna pengar eller byta jobb och göra något jag gillar mer men bli underbetald? Ska jag köpa ica:s eller frebaco:s müsli? Aaaargh....


Dålig stämning

Vissa kollegor gör vad de kan för att sprida dålig stämning omkring sig. Är det för att de mår så dåligt själva som de vill att alla andra i deras närhet också ska hamna i samma sinnesstämning?

Ta som exempel ofoget att sitta och gnälla om att man är trött när man själv valt att jobba dubbla pass? Klart som fan att man blir trött av att jobba 06-22. Men det får man ju vara medveten om när man skriver upp sig på övertid.

Men tar man ett jobb bara för pengarnas skull blir det nog lätt så. Är man sedan inte heller van vid att jobba i grupp blir det kanske ännu värre. På det här jobbet måste alla jobba mot samma mål och hjälpa varandra och vara beredd att ta emot hjälp från andra. Innan jag började här trodde jag att det var helt naturligt att man blir glad om någon hjälper till om man har mycket att göra. Jag blir åtminstone det. Men här får man vara beredd på en utskällning om man försöker lätta någon annans börda och svarar på ett samtal som egentligen är ämnat för en kollega. Jag vänjer mig säkert vid det också...

Reklam

Hur kommer det sig att de två reklamplatserna på min blogg har överskrifterna "Erektionsakuten" och "Potensproblem". Min medicin sänker visserligen sexlusten, men så illa är det inte...

Saker som händer

Åkte tunnelbana för första gången på länge för några dagar sen. Hade varit och fikat med min underbara kollega som ställer upp för mig i alla väder. Då började jag fascineras av den där tunnelbaneblicken som man lägger sig till med så fort man stiger in genom de förvånansvärt slamriga dörrarna.

Alla som sitter i en tunnelbanevagn får en flackande blick som inte under några som helst omständigheter får stanna för länge på någon anna person i vagnen. Tänk om det skulle uppfattas som om man stirrade! Det finns ju också vissa som blundar som om de sov, eller de som stirrar ut genom fönstret oavsett vad som är utanför. Man ser inte så mycket spännande genom ett tunnelbanefönster mellan Odenplan och Rådmansgatan.

Om jag inte sitter och tittar ut genom en svart fönster med tom blick är jag definitivt en flackare. Kollar på folk och läser fruktansvärt ointressanta reklamskyltar. Men vad ska man göra. Gratistidningarna erbjuder alltför sällan något intressant att läsa.

Och tänk den dagen då man glömmer sin mp3-spelare. Då måste man ju dessutom lyssna på alla konversationer. Det finns inget jobbigare.

Fredag och tillbaka på jobbet

Äntligen var man då här igen. Eller inte. Har mått dåligt nu i några veckor. Men om jag bara kommer ihåg att inte gå ner mig så ska jag nog komma ur det här utan att hamna där jag var förra hösten.

Kände att jag var tvungen att sjukskriva mig i söndags för att rädda min mentala hälsa. Samma gamla symptom; förkylning, ont i halsen, huvudvärk och allmänt seg. Jag tycker att det är väldigt intressant hur kroppen reagerar och försöker förmedla att något inte står rätt till. Synd bara att det tog mig nästan tio år att inse vad den ville säga till mig...

Here we go again....

Hej och välkommen till min nya blogg!

Ville så gärna ha kvar den standardiserade hälsningsfrasen. Det stämmer ju också.

Inte för att någon någonsin kommer att läsa det här. Men det är inte heller därför jag skriver. Det är helt för min egen skull och för att rensa skallen lite då och då. Det var faktiskt min läkare som ordinerade mig att skriva dagbok eller nåt liknande.

Måste säga att jag självmedicinerat med bloggande några gånger tidigare under mitt liv, men det har på nåt sätt alltid fallit i glömska. Hoppas det för en gångs skull håller i sig lite längre.

Jag är ju så dålig på det där... Att hålla upp engagemanget alltså. Tveksam till att jag någonsin slutfört ett enda projekt i mitt liv. Inte ens diska kan jag göra utan att lämna några saker kvar i diskhon. Så en vacker dag rinner väl också detta ut i sanden...


RSS 2.0