Vägen
Köpte den bästa bok jag någonsin läst igår. Jag har läst den från pärm till pärm två gånger på två dagar. Den kommer tvekslöst att bli en klassiker. Den är så fruktansvärt vackert skriven samtidigt som den handlar om något så skrämmande som en förstörd framtida värld där allt är bränt och människor dödar andra för att äta dem. En far och en son vandrar genom det som en gång var USA för att ta sig söderut där atomvintern kanske är varmare.
Första gången jag läst igenom den blev jag överväldigad av känslor, framför allt sorg. Det är en väldigt rörande och sorglig historia, men mest ledsen var jag nog egentligen för att den mest fantastiska bok jag någonsin läst faktiskt tog slut...
Vad du än gör, läs "The Road" av Cormac McCarthy. Om namnet känns bekant kan det vara för att han har också skrivit "No Country for Old Men".
Första gången jag läst igenom den blev jag överväldigad av känslor, framför allt sorg. Det är en väldigt rörande och sorglig historia, men mest ledsen var jag nog egentligen för att den mest fantastiska bok jag någonsin läst faktiskt tog slut...
Vad du än gör, läs "The Road" av Cormac McCarthy. Om namnet känns bekant kan det vara för att han har också skrivit "No Country for Old Men".
thrash
Det finns inte mycket som får en att gå igång som lite gammal hederlig thrash metal. Metallica har äntligen hittat tillbaka till rötterna igen, men jag måste hålla med audiofilerna som klagar på mixningen. Har hört en tredjedel av första låten och det låter ju värre än en Max Martin-produktion. Det är inte så här thrash skall göras... Lyssna bara på deras ...and justice for all. Observera ett visst mått av ironi...
...and justice for all är nog den enda skiva som mixats utan någon som helst närvaro av bas. Det spelar ingen roll hur mycket man skruvar på basreglaget eller hur koncentrerat man lyssnar. Det går inte att höra tillstymmelsen till basslinga. Men Death Magnetic är ju verkligen en total mixningskatastrof. Första låten lovar gott rent musikaliskt, men jag hade ingen aning om att det var Eric Prydz (spelling?) som mixat. Kompressorn jobbar ihjäl låten från början till slut. Usch och fy!
Imorgon ska jag åka till stugan för sista gången i år. Visserligen har jag kanske tur och hinner installera kaminen och då kanske jag kan åka upp fler gånger, men det börjar bli lite väl kallt. Synd att jag har så fruktansvärt ont om pengar att jag knappt kommer att ha råd att köpa någonting när jag är där uppe. Skulle behövt lägga några hundra på några extra meter skorsten, men det finns det inte utrymme budgeten för. Åtminstone inte om jag har tänkt att äta någon under den sista veckan här innan lön.
Over and out. Väckarklockan ringer 04.50 imorgon också...
...and justice for all är nog den enda skiva som mixats utan någon som helst närvaro av bas. Det spelar ingen roll hur mycket man skruvar på basreglaget eller hur koncentrerat man lyssnar. Det går inte att höra tillstymmelsen till basslinga. Men Death Magnetic är ju verkligen en total mixningskatastrof. Första låten lovar gott rent musikaliskt, men jag hade ingen aning om att det var Eric Prydz (spelling?) som mixat. Kompressorn jobbar ihjäl låten från början till slut. Usch och fy!
Imorgon ska jag åka till stugan för sista gången i år. Visserligen har jag kanske tur och hinner installera kaminen och då kanske jag kan åka upp fler gånger, men det börjar bli lite väl kallt. Synd att jag har så fruktansvärt ont om pengar att jag knappt kommer att ha råd att köpa någonting när jag är där uppe. Skulle behövt lägga några hundra på några extra meter skorsten, men det finns det inte utrymme budgeten för. Åtminstone inte om jag har tänkt att äta någon under den sista veckan här innan lön.
Over and out. Väckarklockan ringer 04.50 imorgon också...
I norr igen
Kom just hem till min våning söder om söder efter att ha varit på visit hemma i söder. Det var inte mycket som gick enligt plan, men jag hade så jäkla trevligt där nere. Hade planerat att sova hos mor, men hamnade hemma hos farsan och hängde en massa med min lillebror där. Tänkte dessutom åka ner till Malmö på lördagen och sova över där tills på söndagen, men stannade hemma och spelade xbox 360 istället. Mycket roligare! Sen på söndagen åkte jag ner till Malmö och träffade alla utom de jag hade planerat att träffa. Och så idag fick jag ett infall och lyckades fånga en av mina bästa kompisar från förr precis innan han skulle köra hem från jobbet så vi kunde få till en fika på stan. En fantastisk helg helt enkelt.
Allra roligast var det att träffa mitt ex J. Vi bröt upp för ungefär fyra år sen tror jag, har inte setts på 2,5 år eller nåt sånt och skildes åt under mindre trevliga former. Men igår när vi äntligen sågs var det som om det var två andra personer som varit ihop i två år och J och jag alltid varit bästa vänner. Vi är totalt olika (fortfarande) men älskar varandra (fortfarande), om än på ett sätt som numera påminner mer om syskonkärlek. Det som dessutom var kul är att vi kunde enas kring att vi båda önskar att vi fortfarande var ihop, men vi kan båda inse att det aldrig kommer att funka. Det är sju års skillnad mellan oss, och just nu är det alldeles för mycket. Om 10 år, när hon fyller 34, kansk det blir enklare. Hon gör just nu alla de saker som jag gjorde för 7-8 år sen, men inte vill göra igen. Hon blir mer som en lillasyster som jag vill ska få uppleva alla dessa saker på samma sätt som jag gjorde det, men jag vill inte nödvändigtvis göra det tillsammans med henne. Komplicerat förhållande är bara förnamnet. Men skönt (tyckte båda) att vi inte hamnade tillbaka i gamla hjulspår och låg med varandra igen, trots att vi ville göra det. För ingen av oss har varken före eller efter lyckats hitta en så perfect match som den andre...
Allra roligast var det att träffa mitt ex J. Vi bröt upp för ungefär fyra år sen tror jag, har inte setts på 2,5 år eller nåt sånt och skildes åt under mindre trevliga former. Men igår när vi äntligen sågs var det som om det var två andra personer som varit ihop i två år och J och jag alltid varit bästa vänner. Vi är totalt olika (fortfarande) men älskar varandra (fortfarande), om än på ett sätt som numera påminner mer om syskonkärlek. Det som dessutom var kul är att vi kunde enas kring att vi båda önskar att vi fortfarande var ihop, men vi kan båda inse att det aldrig kommer att funka. Det är sju års skillnad mellan oss, och just nu är det alldeles för mycket. Om 10 år, när hon fyller 34, kansk det blir enklare. Hon gör just nu alla de saker som jag gjorde för 7-8 år sen, men inte vill göra igen. Hon blir mer som en lillasyster som jag vill ska få uppleva alla dessa saker på samma sätt som jag gjorde det, men jag vill inte nödvändigtvis göra det tillsammans med henne. Komplicerat förhållande är bara förnamnet. Men skönt (tyckte båda) att vi inte hamnade tillbaka i gamla hjulspår och låg med varandra igen, trots att vi ville göra det. För ingen av oss har varken före eller efter lyckats hitta en så perfect match som den andre...
Kan man skylla på åldern när man är glömsk?
Allt faller i glömska så även den man en gång älskade mest i hela världen. På lördag ska jag äntligen träffa J som jag var tillsammans med för många år sen. Hon fyllde år för en vecka sen så jag ska ner och fira henne med en förmiddagsfika på lördag. Det ska bli så otroligt kul att träffa henne. Hon är fortfarande lika snygg som då och så vitt jag minns är det en rolig krabat jag kommer att få hänga med i ett par timmar i övermorgon.
Nu var det egentligen inte henne jag syftade på i den inledande meningen, utan jag tänkte berätta en helt sann historia som utspelade sig idag på en av Sveriges järnvägsstationer.
Ett gammalt hederligt InterCity tåg rullar in och en tant kliver på med en väldig massa väskor som hon omsorgsfullt lastar upp på bagagehyllor och stuvar undan bakom stolsryggar. Hon tar av sig både handskar och hatt och hänger upp kappan samtidigt som tåget börjar rulla iväg från stationen. Det är först då hon inser att kvar på plattformen står hennes man sedan många år. Lyckligtvis har han sin rullator som sällskap där i den höstruggiga septemberkvällen, men det är ju samtidigt den som gör att hon alltid är tvungen att hjälpa honom ombord.
Hur fan kan man glömma sin man kvar på plattformen? Ok att man glömmer sina vantar eller en påse godis och en tidning som man just köpt på Pressbyrån. Men sin man? Om M någonsin gör så mot mig ska jag på stående fot börja fila på skilsmässopapper. Det har jag redan lovat henne. Stackars gubbe...
I ain't here to break it
Just see how far it will bend
Nu var det egentligen inte henne jag syftade på i den inledande meningen, utan jag tänkte berätta en helt sann historia som utspelade sig idag på en av Sveriges järnvägsstationer.
Ett gammalt hederligt InterCity tåg rullar in och en tant kliver på med en väldig massa väskor som hon omsorgsfullt lastar upp på bagagehyllor och stuvar undan bakom stolsryggar. Hon tar av sig både handskar och hatt och hänger upp kappan samtidigt som tåget börjar rulla iväg från stationen. Det är först då hon inser att kvar på plattformen står hennes man sedan många år. Lyckligtvis har han sin rullator som sällskap där i den höstruggiga septemberkvällen, men det är ju samtidigt den som gör att hon alltid är tvungen att hjälpa honom ombord.
Hur fan kan man glömma sin man kvar på plattformen? Ok att man glömmer sina vantar eller en påse godis och en tidning som man just köpt på Pressbyrån. Men sin man? Om M någonsin gör så mot mig ska jag på stående fot börja fila på skilsmässopapper. Det har jag redan lovat henne. Stackars gubbe...
I ain't here to break it
Just see how far it will bend
Vad vet jag om mode?
...och bryr jag mig ens speciellt mycket? Det är klart att jag alltid strävar efter att se ordentlige och kanske t o m snygg ut. Men att följa trender och svängningar i klädesindustrin har aldrig tillhört ett av mina större intressen. Jeans och t-shirt duger bra för mig...
Men av någon konstig anledning blir det alltid så att jag börjar fylla på garderoben med allehanda plagg i samband med att jag blir singel. Nu är jag visserligen inte singel längre, men det är ju också väldigt kul att vara snygg för en tjej som man nyligen blivit tillsammans med. Om man nu kan kalla sju månaders förhållande för att precis ha blivit tillsammans...
Just nu är jag ganska glad för att hösten kommer så att jag kan ta fram mina svarta Converse ur garderoben igen. Mina vita skor från Camper som jag köpte i Barcelona för 2,5 år sedan börjar se allt annat än vita ut. Det där med skor är ju också ett evigt problem. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att hitta snygga dojjor. Det finns en anledning till att jag inte har köpt några nya skor sen 2006, och den anledningen är inte att jag inte har letat!
Får väl börja surfa lite på de mer populära bloggarna för att få lite nya infallsvinklar.
Höll förresten på att göra bort mig ganska kapitalt idag. Jag har för vana att aldrig ge pengar till tiggare, men tänkte att jag kanske kunde göra ett undantag från regeln idag. Så jag grävde lite i fickan när jag såg en snubbe sitta lutad mot väggen i ångestgången under Vasagatan. Var bara två steg bort från honom när jag såg att koppen i hans hand som jag gjort mig redo att släppa en femkrona i innehöll kaffe. Och vid en närmare granskning såg jag att snubben inte alls såg ut som en uteliggare som behövde pengar till varken mat eller husrum. Jag tror heller inte att han hade uppskattat att få ett skitigt mynt som cirkulerat i flera år nerstoppat i sitt sevenelevenkaffe. Tror inte att han märkte nåt...
Ledig på en måndag...
Idag har varit ännu en icke-produktiv dag - improduktiv? Tveksamt om det ordet ens finns i det svenska språket. Nåväl...
Jag har visserligen spelat badminton och lagat lite matlådor idag, men något annat har inte hänt. Har tillbringat de sista 5-6 timmarna framför datorn med att spela Diablo, titta på Eddie Izzard och installera lite program. Jag och C spelade badminton i torsdags och då vann han sista och avgörande setet med 21-19. Så jävla irriterande. Så idag gick jag ut hårt och spöade honom med 4-1. Jag hatar att förlora.
Imorgon ska jag äntligen gå till gymmet igen. Har inte varit där sen förra onsdagen. Har som mål att gå 2-3 gånger i veckan nu. Men det blir sällan mer än två... Det finns knappt tid för mer. Speciellt inte om man ska hinna med att jobba, spela badminton och träffa M då och då. Tur att jag inte har några vänner som pockar på min uppmärksamhet. Grabbarna från Skåne har visserligen lovat att komma upp om en månad. Det ska bli sjukt kul! Har inte träffat dem på evigheter...
Ska nog själv ner och smaka på den skånska myllan i helgen. Mest för att hämta en bit isolerad skorsten hemma hos min polare, men det kanske hinns med en och annan social visit också. Mitt ex fyllde år för några dagar sedan och jag tänkte att vi kanske kunde ta en fika. Hon verkade på, men man vet aldrig hur hon ställer sig till det när hon är nykter och tänker lite klarare. Det är säkert fem år sen vi gjorde slut, men vi har nog aldrig riktigt kommit över varandra. Men nu tror jag att vi är så olika att det bara kommer att bli skönt att träffas och inse det. Men samtidigt är hon en av de snyggaste tjejerna jag träffat, för att inte tala om sexet vi hade. Oöverträffat... Inte konstigt att vi fortsatte att träffas i över ett år efter att det tog slut trots att vi båda hade träffat andra.
Oj, jag har glömt att äta. Det är det mest negativa med att jag börjat träna så mycket igen. Jag måste fan äta 3-4 gånger om dagen, minst. Dessutom äter jag kosttillskott före och efter varje träningspass. Ändå kurrar magen jämt... Min förbränning är total.
I want a perfect body
I want a perfect soul
And I want you to notice when I'm not around
Jag har visserligen spelat badminton och lagat lite matlådor idag, men något annat har inte hänt. Har tillbringat de sista 5-6 timmarna framför datorn med att spela Diablo, titta på Eddie Izzard och installera lite program. Jag och C spelade badminton i torsdags och då vann han sista och avgörande setet med 21-19. Så jävla irriterande. Så idag gick jag ut hårt och spöade honom med 4-1. Jag hatar att förlora.
Imorgon ska jag äntligen gå till gymmet igen. Har inte varit där sen förra onsdagen. Har som mål att gå 2-3 gånger i veckan nu. Men det blir sällan mer än två... Det finns knappt tid för mer. Speciellt inte om man ska hinna med att jobba, spela badminton och träffa M då och då. Tur att jag inte har några vänner som pockar på min uppmärksamhet. Grabbarna från Skåne har visserligen lovat att komma upp om en månad. Det ska bli sjukt kul! Har inte träffat dem på evigheter...
Ska nog själv ner och smaka på den skånska myllan i helgen. Mest för att hämta en bit isolerad skorsten hemma hos min polare, men det kanske hinns med en och annan social visit också. Mitt ex fyllde år för några dagar sedan och jag tänkte att vi kanske kunde ta en fika. Hon verkade på, men man vet aldrig hur hon ställer sig till det när hon är nykter och tänker lite klarare. Det är säkert fem år sen vi gjorde slut, men vi har nog aldrig riktigt kommit över varandra. Men nu tror jag att vi är så olika att det bara kommer att bli skönt att träffas och inse det. Men samtidigt är hon en av de snyggaste tjejerna jag träffat, för att inte tala om sexet vi hade. Oöverträffat... Inte konstigt att vi fortsatte att träffas i över ett år efter att det tog slut trots att vi båda hade träffat andra.
Oj, jag har glömt att äta. Det är det mest negativa med att jag börjat träna så mycket igen. Jag måste fan äta 3-4 gånger om dagen, minst. Dessutom äter jag kosttillskott före och efter varje träningspass. Ändå kurrar magen jämt... Min förbränning är total.
I want a perfect body
I want a perfect soul
And I want you to notice when I'm not around
Varför står vi i den här jävla djungeln?
Jag vet inte om Thomas Öberg är schizofren, men han har i alla fall ett otroligt sätt att vända och vrida på innebörden av ord. Att presentera Johnny Essing som mannen som satt sin sista potatis i system är genialt. Ibland känner jag mig som honom... Inte Thomas eller Johnny, utan mannen som satt sin sista potatis i system.
Just nu sitter jag på jobbet, och jag är så jävla trött på att göra det. Finner ingen motivation alls... Håller på att leta nya jobb för fullt. Det suger verkligen att jobba tillsammans med M. Ibland känns det som om vi inte har någonting annat att prata om än jobbet. Vi har ju samma upplevelser varje dag dessutom, så det blir inte alltid så intressant.
Just nu sitter jag på jobbet, och jag är så jävla trött på att göra det. Finner ingen motivation alls... Håller på att leta nya jobb för fullt. Det suger verkligen att jobba tillsammans med M. Ibland känns det som om vi inte har någonting annat att prata om än jobbet. Vi har ju samma upplevelser varje dag dessutom, så det blir inte alltid så intressant.
